Overkligheten

Februari.

I början kan jag inte säga att jag är med barn. Det är för overkligt. Jag ringer en av mina närmsta vänner. Jag har gjort ett gravtest och det var positivt, säger jag. Inte gravid, inte med barn - nej ett test med ett plus. Jag har svårt med identiteten. Den heliga modern, är det jag. Jag är ju precis samma. Vill lika gärna dricka vin och glömmer att betala räkningar. Ser mammor på stan och tänker att det inte är som jag. Brottas med myter och föreställningar. Letar förebilder. Måste hitta mitt sätt att vara. Vårt sätt att leva i den tresamhet som kommer.

Några månader senare är jag lugnare, närmare det sättet. Det kommer att gå bra. Kommer att landa mjukt.

I min mage sparkar vår son med sina fosterfötter. Han är en egen person redan och vi vill aldrig vara utan honom. Tillsammans med honom så kommer det att gå bra.